Förutom insikten om min totala immunitet mot smartgörande mozart-musik insåg jag även idag att jag inte är gjord för nylonstrumpor... eller så står jag under masshot från stickiga pinnfolket vilket också är mkt troligt. Ett par solbruna sådana bar jag idag för att dölja mina sparrisar och vart eller hur jag än gick så rev pinnar mig på benen. Jag kunde ha gått mitt på en asfalterad väg om jag så ville och ändå skulle någon kvist ha rivit mig på benen! Underligt nog gick inte strumporna sönder prisa Gud! ...
Dock står jag fast vid att stickiga pinnfolket anfaller mig, i lördags hemma hos Anna när vi var ute och gick på kvällen så fastnade det en jättejobbig gren en väldigt tunn, liten gren visserligen i mina mjukisar. Den vägrade släppa, fick jag loss den på ett ställe så satt den fast på ett annat.Väl hemma i tryggheten hittade jag flera små blödande rivsår på benen! Förstår inte vad jag har gjort kvistarna??!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar