Idag mötte jag ännu en gång min största fasa
om man bortser från mörker och spöken...
Nämligen larven.
Den äckliga, äckliga, ÄCKLIGA larven låg på mammas
broccoli och spelade död. Okej, den kanske redan var död men
det hann jag inte upptäcka eftersom jag började storgråta i samma
sekund jag såg den och dessutom sprang in på toa för
att spotta eventuella larvdelar. Mamma och Troels skrattade,
Nellie förklarade väldigt bestämt (mest för sin egen del antagligen)
att larver inte var farliga att äta, och Maja skämtade om att hon hittade
nya larver. But I can't blame em'. Jag skrattade med mitt i tårarna,
i ett desperat försök att komma ur chocken. I tystnad och under stor
koncentration och skrämd misstänksamhet åt jag upp resterande
delar av maten förutom delarna närmast min broccolis förra plats.
Mamma fick äran att äta upp även min broccoli, hon som inte
fruktar en larv mer eller mindre... det är ju PROTEINER!
På tal om proteiner så ska jag nog läsa igenom biologin igen, blir svårt att minnas varenda enzym och hur B2 vitaminbrist påverkar dig annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar