Sånt här händer bara mig...

Jag har på senare tid insett att det finns ett uttryck som lyder "Sånt här händer bara mig!". Jag har också insett att jag tidigare använde samma uttryck med stor vårdslöshet och aldrig funderat över innebörden av det hela.

Nu dessvärre har har mitt misstag hunnit upp mig för att bevisa vad det egentligen innebär...



1. Jag springer till bussen. I min ficka ligger min stängda plånbok och även min hand är nerstucken i samma ficka. Väl på bussen inser jag att jag inte har ett enda kontokort kvar och inga bio-kort. Det visar sig att dom alla har ramlat ut, medan jag sprang och snällt låg kvar på trotoaren strax innan hållplatsen.

2. Vi sitter och leker med en tändare jag och en vän. Hon tänder den om och om igen. Jag får tändaren och rastlös som jag är börjar jag tända den också... eller ja, jag försöker. Om och om igen. Det enda som händer är att jag får en röd och svullen tumme. Min vän skrattar och tar tändaren ifrån mig igen, vrider på snurren och vips flammar den till. Om och om igen. Jag provar igen med samma resultat som tidigare. Detta har hänt flertalet gånger med olika personer.

3. Jag ska cykla ner för att möta en vän i centrum. Jag har lite bråttom som alltid och börjar leda ut cykeln ur garagedörren. Plötsligt säger det totalstopp - cykeln går inte att röra på åt något håll. Vad tror ni har hänt? Jo, cykelstödet som tydligen var nerfällt har lyckats fastna under dörrlisten. Hallå eller? Några sparkar, väsande svärord och hårhänta ryck senare lossnar den utan ett spår av händelsen efterlämnad.

4. En perfekt biokväll. Popcorn, godis och en stor pappersburk fylld med coca cola (ni vet bioburkar). Jag placerar colaburken i drickhållaren på stolen, drar ihop jackan om mig innan jag ska sätta mig ner, allt för att inte råka dra ner burken. Sätter mig nöjt ner och sitter så några sekunder... ända tills jag böjer mig åt sidan för att dricka min cola. Först då inser jag att min jacka på något vänster har lyckats hugga tag i burken och vält den så att jag nu har cola både i jackan, på stolen och på golvet. BRA JOBBAT! En hel hög med servetter senare kan jag i lugn och ro sätta mig ner i min nu lyckligtvis torra stol och dricka den sista hälften av colan.

5. Jag och en vän är ute och går. Jag i relativt nya nylonstrumpor och ballerinaskor går ytterst försiktigt för att undvika alla kvistar på marken som kan tänkas göra en reva i strumporna. Men kan ni tänka er... Plötsligt svider det till på benet och till min förskräckelse sitter där en spretig kvist med TAGGAR på! Jag försöker få bort kvisten och planerar att gå vidare när det plötsligt svider till igen, kvistfan har lyckats fastna IGEN - hur går det till?! Jag kom hem med blodiga rivsår och ännu ett par trasiga nylonstrumpor.

Detta var bara några exempel av min nya följeslagares verk. Hans namn är allt ifrån "Otur" till "Sånt-här-händer-bara-mig". Kära vänner, bekanta, obekanta och idioter - lär av mitt misstag och knip käft om sådant som gör er unik, på så vis slipper ni obehagliga lektioner om uttryckets rätta mening.