Prinsesskalas

Prinsesskalas

Once upon a time...

Det hela började en snöig dag i Januari. 18års dagen tog sig närmre med hästkliv och tankar om hur det hela skulle firas började flasha förbi en kritisk granskning. Djungelkalas? Spökkalas? Bara middag...? Det hela slutade med väldigt rosa, fluffiga tankar i prinsessväg.

4 månader och några veckor senare landade ett rosa kuvert med rosa innehåll i var och en av mina sötaste vänners händer. 20 maj, 17.30 var det dags att infinna sig - prinsessigt klädd - hemma i mölnlyckeslottet.

Redan klockan 10 var jag på g. Började med utmaningen att stryka en jättelång duk. Hur sjutton gör man egentligen? Hur jag än vred och vände låg ju nästa ände och skrynklade ihop sig igen! Gaaaah! Jag är väl helt enkelt inte skapad för att stryka...? Vilket öde...
Fick till det något i slutet precis lagom till att Helena dök upp för att leka taxi.

Väl hemma igen tyckte jag, som annars brukar vara tidsoptimist, att jag lika gärna kunde duka klart hela bordet. Eftersom jag tuggar energipills flög jag runt som en vilde från urskogarna i takt med Robbie Williams. Tror stenhårt på att allt blir så mkt bättre om man får tillfälle att skaka på rumpan mellan tallrikarna! Och minsann, mathörnan var nästan tagen rakt ur ett inredningsmagasin. Allt säkert tack vare mina "John-Travolta-meets-Nellie*" moves.

Vid tre dök min assistent upp, kallas även Anna. Schöönt. Hon hackade mat och jag blev vacker... eller vackrare.

Precis lagom dök Felicia, Elinor, Charlotte och Josefine upp. Så söta ni var! Ännu något senare infann sig Emily och Linnea. Eftersom vi hade tillgång till en champagne som man kunde få korken att flyga ut ur så var det en självklarhet att vi samlades på altanen och studerade underverket. Efter många om och men fick jag till det och korken flöööög! Det sa Pfoff och sen så var jag överaskad i någon sekund ända tills jag insåg att det rann ut skumpa över fingrarna på mig...

Inne i värmen igen serverades det förrätt - honungsmelon med parmaskinka. Gotti, gotti. Som den värdinna jag är så kunde jag inte sitta still utan sprang runt och fixade med annat. Inte förens vid huvudrätten insåg jag att jag inte ens smakat på skumpan. Så medan jag stekte bacon i min prinsess utstyrsel smuttade jag rosa bubbel. Väldigt charmigt...

Efter överdrivet mycket mat var det i alla fall tårtatime. Ett tiny problem bara... tårtan var inte ens i närheten av klar - oopsie.. Tacka vet jag superpills. I min ensamhet i
tvättstugan skakade jag rumpan och gjorde tårta värdig ett prinsesskalas. Eller åtminstonde var den det tills den serverades, då påminde den mer om... whatever. Och trots gnäll om att man fick alldeles för mycket på sin tallrik så åts den upp med inlevelse.

Vid allas tallrik fanns det en egen smällare. Jag förväntade mig glitter och glamour. Istället fick jag ett knallpulverpoff, en visdom och en papperskrona... Hm. Hur som hellst var det tvång på att bära denna guds skapelse. Någon såg ut som robin hood, själv fick jag vara den onde Prins John. Wellwell. Snygga var vi however.

Efter mycket mat och tårta fick jag öppna prestenter :D. Jag tror ni inser vad det följde för tema... Så söta saker jag fick av er babes. Nu är jag fit for fight, if you know what I mean. Jag

har tvål så att jag glittrar, kräm så att jag blir mjuk, en till kräm som gör att jag glittrar ännu mer. Underkläder sexiga till tusen, passande halsband, matchande plåster till mina stackars tår. Vinglas och rosa karameller. Kan det bli bättre planerat? Hehe.

Nu när min framtid var utstakad kunde vi förflytta oss uppåt. 2 kg

godis, 4½ liter läsk och en flaska äppelvodka senare var vi på G! Sångfåglar var vi allihopa. Ljusrosa vs. mörkrosa. Singstar - svenska hits var målet. Låtar som ingen egentligen kunde och helt fel höjd på tonerna ledde till riktiga skrattsalvor. Man tog i ända ifrån tårna för att hänga med Carolas fångad i en stormvind och samla flest poäng. Prinsesskronor flög. För att inte hamna helt bakom flötet kikade vi då och då på eurovision som var lika dåligt som alltid. När vi kom tillomröstningen och insåg att Monstrena fick alla tolvor dog vi och återgick till våra egna fagra röster. ehrm.. Föresten visar det sig såhär i efterhand att jag själv är ganska bra på att imitera Lordi så vi gick väl inte miste om något...

Eftersom vi sjungit med sådan inlevelse så hade halsarna dött ut för längesen. När vi plötsligt bara väste fram låtarna så tog det slut. No more singing. Istället intog vi filmtittarläge. Första film ut på banan - Confessions. Rätt så jättedålig om jag ska vara ärlig. Men whatever.Efter det kände jag ett enormt behov av att städa. I köket stog köttfärs och tallrikar om vartannat och i tvättstugan låg silverkulor

fasttorkade i vaniljvisp. Uh! Med sällskap av Fille och Elol kunde jag i lugn och ro röja undan skiten. Sedan gjordes te och stämningen sänkte sig över oss. Det var dags för skräckfilmen... -väser- The foooog...(känn hur skräcken kryper på er!). Eftersom jag, fille och elol har ett förflutet instängda på en minitoa i sällskap med en hamster så kröp det faktiskt ganska bra i skinnet när det började bli scary. I slutet lyckades filmen bli ganska värdelös så det var väl skönt. ehm. Eftersom det redan började ljusna och två av mina 5 inneboende hade somnat för längesen så drog vi oss i säng. Anna fick sussa med mig för att jag höll på att dö av rädsla för läskiga dimmor... Pratades ett tag och sen sov jag som en gris i 5 timmar eller nåt. Schööönt.

Och så levde dom lyckliga i alla sina dar!

The end